Erica

Det är en sak jag inte förstår... Kan man inte ha killkompisar när man har pojkvän? Jag har världens bästa pojkvän som jag älskar över allt annat, han är snäll, omtänksam, rolig och helt enkelt underbar. Men sen är det så att jag har en killkompis som också är helt sjukt snäll. Han gör mig glad, han är alltid snäll och tänker på mig. Så fort jag nämner honom tror allt att jag är kär i honom. Men hallå? Jag har ju Tim?  Jag skulle aldrig lämna Tim för vad som hellst i världen, men jag får väl ändå ha en bästa vän till kille? Sen den här killen träffar jag ca. en gång om året, resten pratar vi över internet och telefon.. Medans jag träffar Tim varje dag? Jag förstår inte varför jag aldrig får säga att jag tycker om Daniel utan att alla ska shippa efter andan och sen börjar ryktena sprida sig att jag är kär i en annan? Jag har pratat med Tim om Daniel för att jag vet att om inte jag säger det kommer någon annan göra det. Och Han förstår, han litar på mig. Varför gör ingan annan det då?  Kan alla bara förstå att jag har en killkompis och en pojkvän? Det är två helt olika saker!

Ge er och sköt er själva, snälla?

 
Tim, pojkvän                                             Daniel, killkompis

Klockan är 17.42 vintertid. I natt skulle alla klockor ställas tillbaka en timme till vintertid. Det är tio grader ute i mörkret och jag sitter här i pyjamas, jag har inte riktigt vaknat idag. Det känns skönt att inte behöva vakna vissa dagar. Bara läsa, titta på tv, äta och sitta framför datorn. Sådanna dagar gillar jag. Slippa behöva byta om till fina kläder, slippa sminka sig var eviga dag, slippa träffa folk och behöva anstränga sig med att vara rolig och snäll hela tiden. Jag gillar slappa dagar även om det är tråkigt så behövs det när man har varit uppe hela natten och varit igång hela helgen. Det är väl såna här dagar loven är till för? Bara slappna av och inte behöva tänka på att man måste plugga, gå til skolan och vara duiktig.
Mamma och Sandra är på väg hem från stan, pappa lagar mat och jag sitter framför datorn och skriver blogg. Rättvist? -Ja! ;D
Jag tycker att jag har varit värd det här lugnet.
Jag har lyssnat mycket på musik idag. Mycket Ne-Yo, mycket Red hot chili peppers och mycket Sabaton och nu lyssnar jag på massa olika låtar, bara låter iTunes låtar rulla på utan att jag behöver välja låt utan att behöva tänka på vad jag vill lyssna på. Jag bara sitter här och allt rullar på utan att jag behöver antränga mig. I like!
Var dag är jag stressad. Jag har alltid stressiga saker i huvudet som åker runt och gör mig till ett helvete. Jag har stressmage, den hoppas jag att jag får slippa den här veckan. Jag ska försöka att inte vara stressad den här veckan. Bara vara lugn och tänka; Allt löser sig, jag behöver inte vara överallt, de klarar sig utan mig.

Men en sak kommer gnaga i mig hela veckan och det är de här förbaskade EU-arbetet som ska vara inlämnat på måndagen efter lovet. Jag har inte börjat och jag vill inte börja heller. Jag vill inte plugga SO på lovet, jag vill ta det lugnt och slippa plugg. Min hjärna kommer strejka snart känns det som, den orkar inte mer. Därför vill jag ta det lugnt för att min hjärna ska få hämta sig efter allt som har hänt.

Jag vill somna nu och vakna upp när jag är pensionär då man har lov ända till lugnet tar en iväg upp till paradiset.

Tre dagar har gått, de har varit så fullpackade att jag inte har hunnit skriva. Men det värsta är att jag inte kommer ihåg vad det är som har tagit upp all tid. Kanske det är som Thomas sa? Är jag senil vid 15 års ålder? ;D

Den här veckan blir inte kul. På onsdag ska jag ha uppläsning för Thomas på två sidor,  jag ska även göra en muntlig redogörelse om Piggsvin på engelska. På torsdag ska jag göra del 1 på tyska provet (de första provet jag gör uppe på gröndal) + ett matte prov? och på fredagen ska jag ha geografi prov. Jag säger bara LYCKA TILL!

VILLINTEVILLINTEVILLINTE!

Hjääälp. Någon?

Jag har brist på saker att skriva. Det är jätte tråkigt. Det händer alldeles för lite spännande grejer i mitt liv helt enkelt. Jag kan ge fyra RIKTIGT bra låt tips.
1. John Farnham - You're the voise
2. Mr. big - To be with you
3. Uncle cracker - Follow me
4. Timbuktu - The botten is nådd

Det är ungefär det jag kan erbjuda den här gången.
Jag kan berätta om gådagens kväll. Jag, Tim, Ann (Tims mamma) och Anna-Lena (Anns kompis) började kvällen klockan 18.00 men bowling. Sen åkte vi hem till Tim och Ann och lagade oxfilé, kroketter, rödvinssås och sallad. Vi tände levade ljus till middagen och det var jätte mysigt. Efter en jätte god middag var det dags för film. Zodiac visades, en thriller, den var läskig!


Det var typ det jag hade att berätta (:
Goood naaattt :D

Nu är jag deppig. Jag har inte haft något inlägg där jag har varit negativ, så nu tycker jag att det är på tiden.

Ibland får jag känslan av att ingen riktigt ser mig. Jag vet att jag är i den åldern och att jag inte är ensam om det, men jag kan ändå inte låta bli att tänka tanken. Jag känner mig som ett överblivet litet barn som bara går med strömmen, en person som gör som alla andra, en person som bara är en i mängden som ingen riktigt lägger märke till. Det känns som om jag ska prata med någon är det alltid jag som måste ta första steget. Alla frågar varandra om de ska med någonstans eller blir ledsna om en person inte kan, men det är ingen som bryr sig om att fråga mig eller bryr sig om fall jag inte kan. Det känns som att det blir stora diskutioner om alla förutom mig. Det känns som om alla får den uppmärksamhet de vill ha utan att behöva lyfta ett lillfinger ens, medans jag måste slita hjärnet för att någon bara ska slänga ett öga mot mitt håll. Det känns som om alla har en bästa vän, förutom jag.
Mina lärare har så höga förväntningar på mig och tror att dom vet att jag kan, medans jag vet att jag verkligen inte har den kunskapen som dom "vet" att jag har. Allt blir så snurrigt hela tiden och allt blir så stressigt. Ibland önskar jag att jag somnade och aldrig vaknade upp något mer. För när jag har en bra stund tar den slut lika snabbt som den kom eller så förstör någon "rolig" person den.

Men det är i sånna här lägen jag har det bättre än många andra tonåringar. För jag har en trygg axel att luta mig mot och slappna av mot. Jag har en trygg famn jag kan slänga mig in i och gråta ut i. Den axeln och den famnen tillhör en väldigt speciell person. De tillhör ingen annan än Tim.