Erica

Det har verkligen slagit mig hur mycket jag saknar min Felicia! Jag har inte träffat henne på typ... 100 år? Jag har knappt pratat med henne. En av mina bästa vänner genom hela grundskolan, min bästa vän i nian. Vi som lovade varandra att vi inte skulle tappa kontakten efter grundskolan. Kommer du ihåg gumman att vi stod på skolavslutningen och grät i varandras armar och sa "bästa vänner för evigt, ingening kan sära på oss"? Jag kommer ihåg det som om det var igår. Och jag kommer ihåg att vi verkligen menade det. Men vad har hänt? Trotts våran oslagbara vänskap och våra ord på att det alltid skulle vara vi två, så har vi ändå lyckats glida ifrån varandra. Hur är det möljigt!? Jag saknar dig, jag gör verkligen det. Och träffas vi inte snart tror jag att jag spricker av saknad.
Jag saknar min bästa vän Felicia!